Morfar

Inför morgondagens och helgens finbesök av farbror och farföräldrar visar vi hur det såg ut första gången J träffade morfar. Trots (eller tack vare?) dieseldoft och en bullrande röst gick mötet alldeles utmärkt.

Trötta

Som synes är vi lite efter med bloggandet. Men här är i alla fall bildbevis på att ibland har minsann delar av familjen det riktigt lugnt och avslappnat. Sen vi bet i det sura äpplet och så smått började med napp har dessa stunder blivit fler. Igår kunde faktiskt I och M laga mat tillsammans med en övervakande och nöjd son på köksbordet.

Ramp med fartpilar

Här är ett annat mikroprojekt. Barnvagnsramp modell budget. Istället för måttbeställda rampdelar, har vi byggt vår egna ramp med hjälp av gipsskenor, plåtsax och polygrip :)

Just den här varianten heter Gyproc Ergonomic 70 mm. Perfekt för de hjul som sitter på vår vagn. Inga marginaler, men det behövs inte. Sedan matchar den bara vagnar med c/c 55 cm, men vem har något annat..?

Nej, J låg inte i vagnen!

Vikten framför allt

Så här kan man också mäta småbarn. Inte så exakt kanske...

Utflykt och finbesök

Här är bildbevis på att J faktiskt har kläder på sig ibland. Men han är inte övertygad om deras förträfflighet.

I dag gjorde J sin första utflykt i bärselen. Det verkade inte vara allt för skrämmande, han opponerade sig faktiskt inte alls. Utflykten tog honom ända till bortre änden av tomten. Jag höll på att skriva trädgården, men med tanke på hur den egentligen ser ut kändes det lite fel.

Men idag togs ett stort steg mot just den framtida trädgården. Arbetet med stödmuren startade nämligen! Bröderna K var här ett par timmar och planerade de kommande dagarnas arbete med muren. I morgon bitti kommer de tillbaka till tänderna lastade med redskap för att börja ställa betongblocken på plats. Och kanske framför allt börja med allt schakt- och fyllnadsarbete som behövs. Det känns jättebra att det går framåt igen efter vintern. Vi kanske till och med kan få dit lite gräsmatta innan sommartorkan.

Besöket innebär ju också att J träffade morfar och och gammelfarbror för första gången. Tyvärr är mormor fortfarande sjuk och kunde inte följa med. Men det ska vi ta igen så fort hon blir bättre.

Idag har vi också lärt oss att J sover mycket gott med en grävmaskin gående utanför fönstret. Han både somnade och sov en bra stund i sin egen säng. Det hör inte till vanligheterna. När grävaren stängdes av dröjde det inte länge innan han vaknade.

Efter en så händelserik dag ägnar J kvällen åt att äta mer eller mindre konstant.

Utflykter

Den fantastiska söndagsutflykten:
Vi tänkte att vi skulle prova hur det skulle fungera att åka på en liten utflykt hela familjen tillsammans. Vi tänkte vidare att något ställe där det inte gör så mycket om J skriker vore bra. Dessutom vore inomhus bra med tanke på vädret. Då måste ju IKEA vara jättebra! Fel tänkt. Jag har faktiskt aldrig sett så mycket folk på IKEA som i söndags. Det var inte ens någon idé att försöka komma in på cafeterian. Så vi fick åka hem och fika. Men vi fick lite smågrejor med oss hem i alla fall.

Gårdagens stora utflykt gick ut på att M och J undersökte hur man gör när man går på Coop med barnvagn. Det gick faktiskt riktigt bra. Fast Digestivekexen med mindre socker och extra fullkorn vi köpte var äckliga.

Idag blir det inte så stora utflykter förutom att I och J var duktiga och tog en morgonpromenad 06.45. Resten av familjen fortsatte istället sova.

BVC

Idag var det premiär för besök Barnavårdscentralen. (Låter lite 60-tal, gör det inte?) Nu är det ju så att den för vår del är lokaliserad till Gottsunda. Bra på många sätt och vis med apotek, affärer mm. Men det innebär också att klientelet på BVC/distriktsköterskemottagningen kan bli lite ... annorlunda. Det är jobbigt när det kommer in folk i väntrummet och man inte kan hjälpa att ens impulser bara vill att man ska resa sig och gå därifrån.

Hur som helst visade det sig att J vuxit 3 (tre!) cm sedan han föddes! Dock tappar han lite i vikt vilket inte känns helt bra för oss som gröna föräldrar. Men distriktsköterskan Bengt tyckte inte det var nåt att oroa sig för. Annars var nog allt som det skulle.

Idag är en trött dag för hela familjen. Det var någon som ägnade sig åt att skrika fyra timmar mer eller mindre i sträck i natt. Hittils har vi varit bortskämda med att han sover bra på nätterna, så det var lite jobbigt. Verkar dock som om den som blev tröttast är han själv.

Nu är det någon som har vaknat och är jätte, jättehungrig. Så då får jag berätta om vår fantastiska söndagsutflykt en annan gång. Nu matdags!

(Bilder blir det inga från mig eftersom någon, dock inte samma någon som ovan, envisas med att ha alla bilder på sin egen dator.)

Far är rar och mor ror

Nu ska vi se om även jag (M) kan skriva såna häringa inlägg.

Jesper fortsätter att äta, sova och iaktta sin omgivning. Och skrika lite, mest för att påtala hur övergiven han är. Annars händer inte så mycket nu när Billy fått se sig besegrad. Misstänker att inläggen kommer att bli både färre och mer innehållslösa här framöver.

En glädjens dag

Jesper blev friskförklarad, och pappa fyllde 35.

Dygnsrytmen hos den lille illbattingen börjar kristallisera sig. Sega mornar och iaktagsamma förmiddagar. Hyperaktiva kvällar och trötta nätter. Sämre kan man ha det.

Mor och son gick runt åsen idag och fick se rådjur på nära håll. Eller, Jesper sov förstås.

Pendeln har svängt

Äntligen går det åt rätt håll.

I det som har sett ut som en konstig bowlingserie med 218, 250, 364, 295, 260, 290, 294, har vi nu kommit fram till ett bilirubinvärde på 235. Skönt. Han är fortfarande gul, men vi litar på labbet.

Idag har vi också var ute och promenerat i skogen och testat vagnens offroad-egenskaper. Inga problem, och det var ett friskt väder som Jesper tyckte om.

Tyvärr hade vi ingen kamera med oss, så ni får hålla tillgodo med en annan baby. Den "Damper Baby" som är en av stabilisatorerna på Taipei 101. Dvs, en stålkula som väger 662 ton, eller 170000 ggr mer än Jesper.

Och namnet är...

Jesper!

Status Quo

Billy Rubin var detsamma. Men det är tillräckligt lågt för att vi inte ska behöva ta nytt värde imorgon, tisdag. Vi jobbar på med amningen och mäter på onsdag istället.

Knodde visar sig vara musikalisk. Han har särskild faibless för gamla schlagerlåtar från Israel.

Imorgon blir det mottagning!

Maximilian "Max" MacGyver 1996-2008.

Vila i frid, Max.

Nyfiken Gul

Stolpe ut.

Billy Rubin var kvar och hade ökat lite. :( Men, han äter gott, ökar lite i vikt, och är rätt så aktiv.

Nu toksatsar familjen på amning för att sopa ut Billy ur farstun inför morgondagens prov.

Det är ingen ko på isen förrän björnen är skjuten

Stolpe in.

Ibland när man tror att saker och ting ska ta en viss tid inom sjukvården tar det lite längre tid. Så vi fick inget besked förrän 18. Men ingen kritik mot UAS, de har faktiskt varit riktigt professionella.

Hsh, som Linus inte skulle ha skrivit, provet visade att den där förhatliga Billy Rubin var på väg ut genom dörrn. Så vi fick åka hem, för att komma tillbaka imorgon. Hoppas Knoddis äter och äter och äter inatt. Just nu ligger han på fårskinnet och mår gôtt till Nordman.

Namnlistan är nere på fem namn nu. Vilka? Nej, den suger vi på ett tag.

(Kossan träffade vi i Bulgarien)

Ur vägen för Kungens män!

Hurra!

Hr Dr tyckte att värdena såg bra ut, så vi kunde släcka lampan. Ny provtagning kl 15, efter vi får veta svaret får vi kanske åka hem.

Så då kanske det blir mottagning i morgon trots allt.

Vi håller er uppdaterade.

A hard day's night (eller tvärtom i det här fallet)

Lillplutten tyckte inte om att ligga under lampa. Han tyckte heller inte om ögonbindeln. Han ville hellre ligga hos mamma och pappa, och det kan man ju förstå. Så det var riktigt jobbigt kl 23-03, med en liten kille som bara sprattlade och åmade sig. Inte gick det så bra med amningen då heller, eftersom han var helt slutkörd. Till slut somnade han och fick lite vila.

Nu på morgonkvisten har det gått bättre. Provresultaten visade på en minskning av det där rackarns bilirubinet. Han hade också minskat lite, lite, i vikt, så amning var viktigare än lampa. Vi får se vad doktorn ordinerar när han kommer. Inte konstigt att kan har gått ned förresten, han presterade ett maratonlopp i baljan.

Det lär väl inte bli någon "mottagning" i helgen, Knoddes väl och ve går före att vi vill åka hem. Så släkten, vi får se om vi hittar någon stund till veckan.

Nu tillbaka till namnlistan.

Rapport från undervärlden

Ber om ursäkt för att jag (I) pladdrar på om en massa ovidkommande, men det finns inte så mycket att göra när K&M sover.

Istället passar jag på att utforska UAS kulvertar. Inte bara för att ta den enkla vägen till sjukhusets kiosk (som inte hade öppnat), utan även för att subjektivt bedöma vilken stad som har de bästa kulvertarna: Umeå eller Uppsala. Trots allt tror jag att jag har en stor del av det kulvertsystem som finns under UmU, och en liten del av den under NUS. Detta sedan jag och studiekamrater för 10 år sedan gjorde vårt bästa för att hitta nya vägar som inte påverkades av vädrets makter.

Tyvärr var UAS kulvertar lite grann av en besvikelse. Klara, tydliga markeringar, med samma 60/70-talsväggmålningar som NUS. Svårt att gå vilse. Inga "sandgångar" eller andra mystiska tillhåll. För att vara ett sjukhus med 300 år på nacken tycker man att det borde finnas häftiga ställen, men det är klart, kulvertarna är inte 300 år gamla.

Och i sanningens namn var det ju inte kulvertarna under NUS som var de intressantaste. Det var kulvertarna i UmU. Med dörrskyltar som "Här förvaras döda djur. Lägg dom i en plastpåse och ställ dom innanför dörren". Och den mystiske apmänniskan vi mötte i hissen vid Biologi.

Så, kontentan är nog att jag får leta mig åt kulvertarna som sammanbinder UAS och UU innan jag kan ge ett betyg. Men det får bli senare.